han är min, och jag är hans
Och vi tillhör bara varandra. Svårt att hålla händerna borta, svårt att
inte fastna med blicken i ett par mörkbruna ögon.
jag börjar bli trygg. Öppna mitt inre, dela med mig.
Gör det jag är mest rädd för, utmanar allting och mitt liv sätts ur spel.
Men det är det värt, det är han värd.
För det är nått speciellt. Nått galet, en galenskap som jag inte vill ta mig ur.
För det är såhär jag vill ha det nu, och det spelar ingen roll om kroppen
hatar mig, och jag hatar den tillbaka. Nu finns det någonting emellan,
någonting som får mig att peppa.
Pundare, pillertrillare. Alla har vi vårt förflutna.
Men det gör ingenting.
Han är min, och vi ska aldrig falla ner igen.
Vi ska inte släppa taget, vi det är som en pusselbit som är min bättre halva.
Som ger mig ro. Som låter mig bara existera i nått vackert rus,
i någonting som ingenting annat kan få en att hamna i.
Faller och flyger.
Just nu är livet så jävla fint
Kommentarer
Trackback
