Du är fin, och det känns helt okej
jag tänkte ju inte att det var såhär det skulle bli, men nu känns det så självklart.
Fina fina olle. Det är farligt att falla, egentligen är jag livrädd.
Egentligen vill jag bara fly hem och glömma bort allt som hänt, för det skrämmer mig.
Men det gör jag inte. Slutet är inte nära, för jag har redan gått under och börjat leva igen.
allt bara flyter på. jag vägrar vara rädd, jag vägrar flyta ihop med smärtan som
rör sig inom mig.
Jag springer inte längre, för jag behöver inte fly.
För första gången har jag en plats, någonstans att höra hemma.
En chans, att äntligen börja om. Bygga upp från början.
Att göra saker i ljus, att inte gömma sig.
Jag känner mig inte bekväm i det. Inte än.
men jag vill.
Kommentarer
Trackback
