tröttheten slår tillbaka
jag vill bara hem.
inte för att jag inte har det bra,
inte för att någonting är fel.
Jag känner mig bara helt slut.
Jag känner mig tom och att energin har flytt mig än en gång.
Kärleken.
Det känns som att jag slutat leva.
Jag lever i ett litet vaakum här på hålland.
Slåss med och mot vad jag tycker.
Det jag borde, det jag vill.
Glömmer Gud och tappar greppet.
Kärleken är mitt syre och utan min finaste pojke
hade jag haft svårt att orka när leder spränger,
när tröttheten dödar mig.
det blir bättre snart
men vart tar vi vägen sen?
Kommentarer
Trackback
