Längtan Hem, och kärlek kärlek kärlek
För första gången sen jag kom hit har jag börjat längta hem.
Jag känner mig ganska färdig här just nu, och snön har töat bort igen.
Lederna spränger och det som får mig att ändå palla med allt är finaste Olle.
Sömn är överskattat.
Jag har aldrig känt såhär, grabben gör mig galen.
För första gången någonsing släpper jag alla jävla spärrar.
Jag står i fucking ljus framför dig.
Jag känner mig hel när jag är med dig.
Någonting inom mig slåss desperat mot kärleken jag har,
alla minnen, alla gamla demoner, alla röster från förr som ger mig sanningen.
Men pojken kan lyckas.
Jag älskar dig.
Jag vet inte om det finns någon dag, något datum.
Men det känns som att han känner mig så sjukt väl
han vet allt.
lyckan jag känner, går ju inte att förklara.
Om någonting går fel är jag krossad.
Inte som sist, utan nu är det galet.
Jag vet inte vad jag skulle göra.
Självklart är jag livrädd.
Jag älskar dig så högt jag kan nå.
Lagom är bra, liten är fin.
Kaninhistorer om kärlek.
Och sen den lilla draken som behöver mer mat.
Fortsättning följer.
Jag får inte luft. Så nära att falla i gammla tankar som skrämde skiten ur mig.
Hyperventilera, gråta.
Men pojken höll min hand.
Vem gör nått sånt?
Jag får ta med honom hem.
Och han är bara min <3
Kommentarer
Trackback
