Kärleken är hård och obarmhärtig

Kärleken är oreglig och hård. Den är obarmhärtig och hård. Den bryr sig inte om de lätta vägarna. Den ignorerar förnuft och försvårar framkomligheten. Den fäller mig. Försvagar mig. Men utan den så orkar jag inte ta ett steg till. Det är min trygghet. Min fasta klippa. Hur vet man, vilken kärlek som är värd att gå genom eld och vatten för? Och vilken ska man lämna när det är svårt? Vart tar man vägen, vart gör man av sig själv? Jag vill älska, inte hata. Och jag kommer inte ge upp, förän jag slutar andas, och faller som stoft i vinden. Jag kommer kämpa. För jag vill vinna detta slaget. Jag kan inte förlora nu


Jämtland, jag sakar dig

My alwaysland. Jag vill tillbaka men ändå inte,
Förstår inte meningen med en vinter utan snö.
Allt är så lätt här. Jag mår bra. Har ett bra jobb, bra lägenhet, fina nya vänner. Varför saknar jag då Åre varenda dag? Jag passade inte ens in där. Hade ont. Kämpade så in i helvete. Det var svårt, och utan pengar. ett jobb jag inte riktigt passade på.
Men jag vill tillbaka. Jag saknar mina galna gympaungar. Saknar adrenalinkicken när man ska åka puder eller ner för baksidan skutan. Saknar inte alla äckliga sthlmare. Saknar friheten. Naturen.
Inte sommaren. Sommaren vill jag ha här, på bästkusten.
Men vinterlandet vill jag ha. Metervis med snö, kyla och underställ.
Jag hoppas jag kommer kunna åka upp minst en gång i vinter.
Göra allt detdär som var frihet dom sista veckorna. bara få må bra.
Åka skidor, umgås, dricka, dansa.
Vi ses där

RSS 2.0