Tio veckor, sen är allting nytt
Flytta ut, flytta in
Sluta skolan, börja jobba
Åka hem, men komma ännu mer hem
när jag kommer tillbaka.
Tänka på pengar, hur allt ska gå runt.
men det löser sig.
Hålla Gud i handen, och bara hoppa.
Jag älskar honom.
Flyga, falla.
Det fanns nog en mening i att jag flyttade till norr.
Min oförklarliga längtan hit, trots
att jag inte tycker om kyla.
Trots att kroppen inte har orkat med.
Trots att jag fått fly, och möta allt det jag är rädd för.
trots det. Bästa året någonsin.
Tanzania. Läskigt att inte ha en spänn,
tur för mig att jag har backup.
Mamma o pappa.
Men nu vill jag stå på egna ben,
klara mig själv om man nu någonsin gör det
hejsvejs, jag vill bli lite större nu
jag vill kunna klara mig själv
skrämmande för jag är inte så stor än
men jag får göra det ändå
woah
<3
JAG SAKNAR DIG SÅ DET GÖR ONT
NEJ det har inte ens gått en vecka.
men sex dagar ifrån den jag älskar mest är
inte roligt. Speciellt när osvarade meddelanden
susar förbi i cyberrymden och du lika gärna hade kunnat vara
död eller på andra sidan jorden.
Det som är värst är att du kanske inte saknar mig.
Att du har det bättre nu, än när jag är där och
Att du har det bättre nu, än när jag är där och
sätter bojor på dig. När jag inte ber dig om tusen saker du
inte ens vill göra. Ber dig komma hem i tid, vara nykter. Vara hos mig.
Är jag dum i huvudet, eller är det för mycket begärt
att du ska höra av dig?
Ditt lilla jämtlandstroll.
Jag älskar dig för mycket för mitt bästa.
När jag väl kommer vara i dina armar kommer
jag inte se dehär veckorna som ett problem.
Är du där?
Herrrrrrrrooooo?
Älska mig!
<3
Och det bara är så
Jag trodde aldrig riktig detdär.
Att någon skulle kunna få mig att ge upp detdär jag inners inne trodde på.
Åsikten om migsjälv. Om alla andra. Om pojkar i allmänhet.
När jag alltid försökt förneka sånt, att kärlek är sånt som
flickor letar efter, suckar åt i filmer för de inte har nått annat
i deras patetiska liv fyllt av rosa moln, den perfekta pojken,
drömmar om bröllop, barn, färgglada gardiner och en perfekt villa,
ett perfekt liv nånstans i förorten.
Jag var inte sån. är fortfarande inte sån.
Men nu ger jag migsjälv till någon, och jag vill göra det varje dag
i resten av mitt liv. Jag tror att jag hittat någonting jag verkligen vill ha.
Någon som vill ha mig.
Inte för att jag är stark. inte för att jag kan ge någonting, förutom det trasiga lilla skal jag är.
Inte för att min galna själ som nu är instängd borde kunna ge frihet till någon.
Inte för att mitt hjärta letade efter någon att haka fast vid.
Men den var inte trasig, hade bara
inte hittat rätt pusselbit.
Jag älskar honom.
För han finns där när jag inte orkar.
Han finns där, och bara ler mot mig. Busterpose!
Drar dåliga skämt. Skrattar åt mig.
Sitter uppe för länge och spelar lol.
Han får mig att låta dum, och får mig att låta dumt.
tror hela jämteborg hört mig.
Men varför ska jag hålla käft för, om det gör honom så nöjd?
Om det gör mig så nöjd, att min kropp exploderar i eufori
och för en stund så slipper jag ha ont
ångesten är så långt borta
och jag får bara vara så nära det bästa jag vet
den bästa jag vet.
Det som får mig att palla.
90 mil. Men ändå så jävla lycklig.
6 månader. Våra första.
-
jag har alltid velat fly, för att jag aldrig varit tillräcklig. inte varit stark nog.
Inte varit fin nog. Inte varit unik nog. inte kysst bra nog eller inte kunnat ge någonting någon vill ha.
Varit så jävla vilse och bara hatat kärlekens bokstäver, hatat allt som har med det att göra.
jag har inte trott på att någonting slutar lyckligt, att man bara lyckas acceptera.
Men jag har blivit som dem jag hatat. vilken jävla vek brud.
Eller en jävligt snygg kille. Som är jävligt bra.
Den bästa faktiskt.
Hoppas du förstår. Hur långt jag kan gå för dig.
Hur mycket jag gör för dig, hur mycket jag vill göra.
vad som helst.
Bäst och bärts.
Du och jag
lagom är bra, liten är fin
till månen och tillbaka
<3
20 år, labil, kär men för långt borta
Kalla mig cp, död, labil eller vad du vill
men det är nått som inte stämmer med mig nu
vill bara bryta ihop, gråta, falla ner för ångesten
och bara inte bry mig, inte försöka
vara lite för ärlig och dela ut käftsmällar.
Men jag vill ju inte vara sån.
hoppas att demhär veckorna ska ge mig tid att börja om
starta om
få energi och hitta rätt.
prinsen, min fina vackra underbara prins.
vi gör alla fel, och så länge kärleken är så stor som den är nu
kommer problemen aldrig lyckas dra ner oss.
jag älskar honom. han älskar mig.
Vi har våra likheter, våra olikheter,
bra och dåliga sidor. sidor man tycker mer eller mindre om.
men så fort jag möter demdär jävla ögonen, känner hans lukt,
eller bara är i hans armar smälter jag totalt och bara känner så
jävla mycket kärlek. Hopp. Tro på att vi ska kunna klara nått
som de flesta inte lyckas med. Men jag vill verkligen göra allt.
Blir så arg på att jag behöver så mycket, på att jag alltid är på gränsen.
men kanske måste bli lite arg, så prinsen min förstår.
Fast sen blir jag snäll igen.
Första natten helt utan honom på ett tag.
Två veckor är långt tid, för jag saknar honom redan nu.
Att inte få höra hans röst. Inte känna närheten.
6 Månader, nu mot en evighet.
Lagom är bra, liten är fin
Jag älskar honom till månen och tillbaka!
