samma spår, igen igen igen
vandrar i cirklar nu igen.
vill se frammåt, se lösningar och inte problem.
Se vad jag har och inte vad jag saknar,
för vad saknar jag nu?
Motivation kanske. ork att göra detdär som innebär att leva.
Mer än att äta sova och ge prinsen en kyss.
Jag kanske behöver nån som ser.
Nån som lyssnar, nån som sparkar upp mig ur min menlöshet.
Som fattar att jag behöver lite tvång, fast jag hatar det.
Jag är fast i cirklar.
Kanske blir så när man är kär, att man inte riktigt lever i den riktiga världen.
Allt löser sig, så länge det är vi två.
men efter en vecka i Staden jag kommer ifrån, och sen en vecka på felkusten vid stockholm med klassen
kanske kan det få mig att andas annan luft, få mig att ta mig ur min eviga svacka
vet inte ens om jag är stark eller svag
försöker bara gå upp varje dag.
fördriva tid, och inte göra nått speciellt.
vill ju orka skolan, men vad gör jag för fel?
20 år-galet kär och vill ut på egna ben. hitta jobb och lägenhet.
Skapa nått eget. Åka till afrika, tillbaka till tanzania.
Snälla Gud, visa mig vägen. Ett litet steg i taget, så jag slipper vara rädd.
Men det är nog så att leva.
Men när man inte vet vad man vill göra, vart man ska ta vägen eller var man ska bo.
Det enda man vet är att man vill vara med prinsen, och hålla fast i det.
Vill inte tillbaka hem, utan hem är där vi är tillsammans. Nått eget. Vårt.
Men så är det nog att växa upp. Att vara livrädd men göra det ändå.
Jag har blivit så feg, nu har jag så mycket att förlora.
Så länge mitt hjärta är mjukt och öppet, så länge jag kan lyssna.
Vill göra prinsen lycklig. vill vara lycklig själv.
Vill bara hitta någonting, vad som helst.
Fylla, Åre och Arghet
Jag pallar bara inte.
Bästa roffe är här, men prinsen strular runt i världen som vanligt.
Humörsvängar och massa ledsenhet.
Arghet. Jag vill inte vara en bitterfitta,
men jag har verkligen blivit det.
Afrika, jag vill bara komma här ifrån ett tag.
få hitta mig själv lite, den jag faktiskt är.
Inte den som jag blivit nu.
Jag ser tendenser till att falla tillbaka till rastlösheten, sömnlösheten.
Alkohol, jag vill nog bara fly.
Åka hem en sväng kanske.
Vad ska jag göra då?
Jag vill ju bara ha honom här, men det är nog för mycket begärt ibland.
Gör jag fel? Gör han fel?
Oavsett vad så ska det vara vi, det är tveklöst.
Kanske är den stora käreken till dedär bruna ögonen som gör att
jag blir totalt irrationell, som gör att jag överreagerar.
jag vill säga lite förlåt, skälla lite en sen få en kyss
Det är det jag begär. Jag gör allt för prinsen min.
Precis allt
Längtan
längtan till att göra skillnad.
Vara den jag var innan, med energi att kunna orka,
att kunna ge. Eller är det jag som gör fel, har jag
bara fastnat i en spiral?
Grej efter grej, men det är ju inte någonting egentligen.
Det kan vara värre, det har varit värre.
Det kommer bli värre, men jag trodde detta året
skulle få bli mitt år i vila, men istället är det
mitt år i svaghet.
Jag bara faller, och herren får lyfta sina händer och omsluta mig.
Jag vill bara kunna ge. min längtan, att göra skillnad.
Jag vill inte se på när äventyret händer, när Gud vänder hjärtan
och förvandlar livsöden framför mig. Jag vill vara där, vara mitt i allt.
Ge allt jag har, för jag vill vara med.
I kärlek ångest och hopp
jag försöker vara stark
men faller ändå
men det gör ingenting
det börjar gå övet
Honung.
Älskade pojken bär, lyfter, stöttar.
Är mina andetag.
Nya sånger, och nu är vi bara två.
Kylan biter, solen skiner.
Bibel, en ny början?
Jag hoppas allt ska bli bra. Bli som jag vill,
hitta tillbaka till Gud och få nån sorts stabilitet.
Veta vad jag ska göra sen.
Förstå vad han vill, för jag vill följa.
Usa, Afrika.
Jag vill på äventyr, men vill vara med min kärlek.
Vi två. Jag hoppas det är så, för jag vill inte
att det ska komma en dag när allt är slut.
För jag älskar honom, och det är så det ska vara
