Hem Ljuva Hem?
men det känns inte som om jag är hemma nu.
efter en stillsam jul, och vi tillbringade mest tiden nära varandra.
Hoppas han inte tröttnar bara, för jag vill vakna brevid honom varje morgon.
Pengarna springer ifrån oss men allt löser sig.
Träffade anton och anna efter en smått menlös bioupplevelse,
och efter Lennart och ett par surpises så vinglade vi iväg i göteborgsnatten.
men är vi hemma nu? är det här vi ska vara?
och vart tar vi vägen sen?
Det vet man aldrig.
Men vill vakna brevid ett par mörkbruna ögon,
och vad som händer så ska vi klara av det.
Min dröm, min bön och mitt hopp.
Du driver mig till vansinne, och det är det bästa jag vet
Upp och ner.
Men när du är bredvid mig så vänds allt uppochner.
Eller vänds rätt kanske.
Vi har gått våra vägar, det har varit ett helvete att komma hit.
Men nu är vi här, och livet har aldrig känns såhär.
Dagar jag aldrig vill glömma.
som att flyta i ett rus, trots att min kropp spelar mig spratt.
Fixar, pillar, myser.
Det gör mig ingenting.
För jag är här, och jag behöver inte vänta, längta till ett imorgon.
Jag kan ta vara på det jag har.
Pojken är i Åre, och jag rensar tankar och kläder.
Ojojoj.
<3
Badmangangster
Som att jag är den som är den duktiga. Sen när har det varit så?
Jag är ju lila kaos.
Nu är jag den fina lilla ordentliga. Woah?
Vafan.
Medicin som fäller mer än hjälper.
tunggung till kaptenen och lever återigen i musikhjälpens rus.
Nån form av energi tillbaka?
När jag inte lever i painkillerdimma.
städa, och på nått sätt vara på väg hem.
Frid och frihet.
Så jävla bra!
Men vad dem än säger, vilka stämplar han än har,
vad han än gjort, vart han än varit.
varför ska det spela någon roll nu?
Han kommer inte falla igen, det får han inte.
Hoppas han fattar hur mycket jag älskar honom.
Från och med nu kommer källaren vara smutsig.
håhå.
Det är inte du som är galen, det är världen som är skev!
tröttheten slår tillbaka
jag vill bara hem.
inte för att jag inte har det bra,
inte för att någonting är fel.
Jag känner mig bara helt slut.
Jag känner mig tom och att energin har flytt mig än en gång.
Kärleken.
Det känns som att jag slutat leva.
Jag lever i ett litet vaakum här på hålland.
Slåss med och mot vad jag tycker.
Det jag borde, det jag vill.
Glömmer Gud och tappar greppet.
Kärleken är mitt syre och utan min finaste pojke
hade jag haft svårt att orka när leder spränger,
när tröttheten dödar mig.
det blir bättre snart
men vart tar vi vägen sen?
Jag vill fara fram i vita pister, och själv kunna välja
Vill välja när jag vill stanna, vill inte komma med dumma ursäkter.
Vill inte ha ont mer, vill inte vara svag mer.
Min kropp är min akilleshäl,och jag försöker låtsas som att den är armerad.
Bitterheten fräter mig.
Hyperaktivitet, koffein, stråk mot ångest.
jag vill inte falla ner.
Finns bara en som styrker så.
Lyfta blicken, vara svag igen.
Göm mig i dina vingar.
Jag vill åka skidor.
jag vill vara glad, pepp och sådär lycklig som jag faktiskt är.
Men kroppen vägrar ju.
Nu vill jag ta min kärlek och åka hem.
Sitta i min garderob och svepa en vodka, försvinna från bultande knän.
Jag vill vara fri. Mitt i friheten, men är man någonsin hel?
Bättre än någonsin.
Små steg frammåt, faller ändå.
Men jag har världens bästa pojk.
Och jag mår bättre än någonsin,
även om min kropp har glömt det.
Vi börjar om imorrn
Längtan Hem, och kärlek kärlek kärlek
För första gången sen jag kom hit har jag börjat längta hem.
Jag känner mig ganska färdig här just nu, och snön har töat bort igen.
Lederna spränger och det som får mig att ändå palla med allt är finaste Olle.
Sömn är överskattat.
Jag har aldrig känt såhär, grabben gör mig galen.
För första gången någonsing släpper jag alla jävla spärrar.
Jag står i fucking ljus framför dig.
Jag känner mig hel när jag är med dig.
Någonting inom mig slåss desperat mot kärleken jag har,
alla minnen, alla gamla demoner, alla röster från förr som ger mig sanningen.
Men pojken kan lyckas.
Jag älskar dig.
Jag vet inte om det finns någon dag, något datum.
Men det känns som att han känner mig så sjukt väl
han vet allt.
lyckan jag känner, går ju inte att förklara.
Om någonting går fel är jag krossad.
Inte som sist, utan nu är det galet.
Jag vet inte vad jag skulle göra.
Självklart är jag livrädd.
Jag älskar dig så högt jag kan nå.
Lagom är bra, liten är fin.
Kaninhistorer om kärlek.
Och sen den lilla draken som behöver mer mat.
Fortsättning följer.
Jag får inte luft. Så nära att falla i gammla tankar som skrämde skiten ur mig.
Hyperventilera, gråta.
Men pojken höll min hand.
Vem gör nått sånt?
Jag får ta med honom hem.
Och han är bara min <3
