Hyperaktiva

det ska inte vara så
fanfanfan du skulle varit du

midnattstimmar och rinnande vatten ska inte spenderas varken i ensamhet eller fel sällskap
fail.

ta stegen dit du vill, men se fotspåren som bär bredvid

hundra mil från allt som hade med allt annat att göra
att bara få älska varandra, att se och vara sedd

få nya syskon, och vem säger nej till midnattsprat

hemma igen, och allt var vackrare än någonsin

sen
tog
det
slut

slutet, som inte fick komma
som inte fick vara där
bara sprang in i mig

olikheter, men jag är inte värd att kämpa för
det är lättare att bara gå
ge upp

det är ju lätt att våga när alla trampar på en, så fort man vill våga ge sitt hjärta till nån

åt helvete med allt som har med kärlek att göra.
det är det bästa, och det värsta
det som får oss att sjunka så lågt


att gråta, vem gör sånt?

inte jag
men det var jag
där gick jag


det får inte ta slut
det får inte vara slutet

det kommer bli slutet
jag vill inte ha ett slut

men såhär kan jag inte må
det får inte vara så
det kan inte vara så

jag ska fly till midnattssol och stjärnor
timmar med att bara vara påväg, oförmögen att gå därifrån

det är bra

jag springer från slutet
jag vill inte ha ett slut

alltså vart FAN SKA JAG TA VÄGEN

Birkagatan 13 på en vind. Där vill jag vara.
Jag vill att allt ska vara för ett år sen. Fast som nu, fast för ett år sen.

Varför kan man inte veta vad man tycker. FY I HELVETE.

jävla blondin.  jag saknar dig.

Varför kan jag inte ha tryggheten där den är, sluta vela och bara vara säker.
inte kräva så mycket. bara vara bra. men NEJ.

Heliantropvägen i en källare. Jovisst.


Men hjärtat är ju i kaos. som en kompass på nordpolen.
Åre. jatack.

jag har inte sovit. varit hos jonas.
pojken med hatten snurrar fortfarande lite. Ush. men jag har iaf klurat ut min lördag.
bara för att jag inte kan så vill jag. fast jag borde inte vilja. så, sånt suger.

Fail.

Tusen tankar, tuggumi i hår, tankar som fryser till is, och tårar som rinner på insidan fast det inte är så egentligen.

Hej jag är sjutton år.
typ lite så.
18 faktiskt. fast det känns mest som 15.

Springer allt jag orkar, du kan ligga kvar, tills tårarna har torkat.
varför?

fucking hormorer alltså. upp och ner. inget kan bara kännas bra, förutom i stunden. i stunden så släpper man allt och bara lever lite. sen hemma, på bussen, på väg eller i garderoben. då är allt tyst igen.
bajs.

idag fyller jonas 18 och jag har varit på berg 211.
Skriver. Full och nöjd som fan. med min fina blåa mössa på mig.
goo Goo dolls, iris i högtalarna. I just want you to know who i am.

och vad hände med han med hatt? sen när fick han en roll i serien?

Jonas. fyfan. min. galet.

gröten, anders linda och daniel. linnea harald, simon, mörlök och em evergreen sågs något onyktra. även fröken sahlen.
Kocken, olivia, erik och axel med.

hovfjället igår. najs fan. borde vara såhär full och blogga oftare. allt flyter, men var är huvudrollen? pojken som allt borde kretsa kring?
 
like gone. som en puss på kinden.
godnattt